Vaniljcupcakes med Ahlgrens bilar-fluff

 
 
Som jag skrev igår så höll jag på att göra fluff igårkväll. Och här ser ni resultatet :D Jag blev faktiskt förvånadsvärt nöjd. Om ni vill ha receptet på dessa enkla, men ack så goda cupcakes så finns det på länken nedan!
 

Fluff x)






Ikväll har jag förberett fluff av ahlgrens bilar. Min tanke är att baka vanilj cupcakes i mina otroligt söta "tekopps"-silikonformar, och pryda dessa med fluff. Har läst så mycket om fluff, det finns ju en uppsjö av olika varianter, och det verkar vara väldigt populärt. Så jag hoppas verkligen det blir lika bra som jag hoppas på :)

Del 4

Hej på er<3
Idag kom jag äntligen igång med mitt skrivande igen. För er som inte vet det redan så har jag börjat skriva på en novell för skoj skull. Jag tog ett uppehåll då min svårfar gick bort, men ikväll fick jag inspiration till att fortsätta. Här kommer del 4. (och ursäkta stavningen, jag har inte orkat rätta den ännu.)
 

Del 4

Jessica slängde ett öga på klockan. Snart var det dags att gå. Det pirrade i magen av bara tanken på att börja skolan igen. Hon tyckte egentligen att det var roligt i skolan, men det var innan olyckan. Innan hon förlorade sin bästa vän.

Hon tittade sig i spegeln. Hon kände knapt igen sig själv. Hon hade satt på sig smink i ett försök att inte se så sliten ut, men det såg bara roligt ut. Jess brukade sällan använda smink. Hon tyckte själv att hon hade ett väldigt sött ansikte, så sött att det nästan var svårt att tro att hon faktiskt var 17år gammal. Hon såg ibland ut som en liten flicka. Med hennes runda, men smala ansikte som pryddes av svagt framträdande fräknar. Lite mascara var det enda hon brukade ha på sig, men just idag hade hon även concealer, rouge och en ögonskugga i lila nyans. Hon övervägde för en sekund att tvätta bort det, men när hon tittade på klockan igen så insåg hon att det var försent. Hon stoppade ner linnet innanför byxorna och slängde på sig en tunnare kofta över. Ingen fick råka se det stora ärret på höger sida. Sedan bar det iväg till skola.

 

”Välkommen tillbaks Jessica!” stod det på en stor banderoll i taket. Det hade Jess inte räknat med. Alla var väldigt glada att se henne. På borden stod det uppdukat massa fika. Jess förstod egentligen inte vitsen med det hela. Varför skulle det vara ett sådant ståhej över att hon var tillbaka? Och ingen nämnde Amanda. Varför skulle de fira att Jess levde medan Amanda var död? Jessica kände sig nästan illa till mods när fröken insisterade på att Jess skulle ta en stor bit av toscakakan som fröken själv hade bakat.

 

Jessica satt och åt på sin kakbit när hon plötsligt fick syn på killen som stod i dörröppningen och tittade rakt mot henne. En kille hon aldrig sett tidigare. Eller var det kanske en man, mycket äldre än henne själv, det var så svårt att se. Av förvåning fick hon en kaksmula i halsen. Hon började hosta och hosta. Hon gick bort för att hämta ett glas saft att skölja ner det med. Hon dunkade sig lätt över bröstet och harklade till. Nu kändes det bättre. Hon vände sig om mot dörren igen, men killen var borta.

”Hur gick det Jessica?”

”Hm (harkel), jo bra tack. Jag fick bara en kaksmula i fel hals.”


RSS 2.0