Hej mina kära läsare<3

Jag blev så inspirerad att börja skriva igen då jag läst den roman som en vän börjat skriva på. Jag har alltid tyckt det är roligt att skriva, men jag har sällan visat upp slutprodukten. Från början hade jag inte tänkt att visa upp detta skrivprojekt heller, men som ni vet så håller jag även på att arbeta på min självkänsla. Och jag tror nog detta är bra. Att våga lägga ut något på internet som jag själv har skapat.

Detta är en del av det jag skrivit. Jag hoppas ni har överseende för eventuella stavfel och annat som måste rättas :)

Kap. 1: Ett oväntat slut

Jessica var en helt vanlig tjej. En vanlig tjej med ett vanligt liv. En typisk 17åring med vanliga kärleksbekymmer och vanliga drömmar. Hon bodde tillsammans med sin familj. En helt vanlig familj bestående av mamma, pappa, storebror och taxen Wille. Men en dag skulle Jessicas helt vanliga liv få ett abrupt slut.

Det var en varm sommarkväll i juli, veckan före skolstart. Jessica hade spenderat största delen av sommaren på jobbet i glassboden. Men efter många, långa, slitsamma dagar i glassboden var det äntligen dags för lite välförtjänt ledighet.

Jessica låg på soffan och tittade på ett gammalt avsnitt av Sex and the City när Amanda ringde.
”Hej Jess! Vi ska ner till Ivö och bada, ska du med?”
”Hej Amanda. Nja, jag vet inte riktigt. Och Ivö, hur tar vi oss ut dit?”
”Linnéas nya kille Mark har körkort och får låna föräldrarnas bil. Kom igen nu! Var inte så tråkig. Snälla, snälla! Det kommer bli kul.”
”Hm, okej då. Det kan nog vara skönt med ett kvällsdopp.”
”Super! Stå nere vid grinden om 10min så hämtar vi upp dig. Puss puss.”
”Puss!”

Jessica la på och reste sig ifrån soffan. Hon klappade Wille som låg vid hennes fötter, samtidigt som hon funderade på hur hon skulle ta sig ut ur huset utan allt för många frågor från pappa. Klockan var ju ändå halv elva och han gillade verkligen inte när hans lilla flicka var ute så sent.

Jess bestämde sig för att smyga ut till badrummet och ta badkläderna som hängde på tork där. De var visserligen fortfarande blöta efter tvätten, men vad gorde det när de ändå skulle bli blöta av badet. Jess krängde på sig den blöta bikinin med visst besvär. Hennes solbruna hud sved lite när hon mödosamt korvade upp den turkosa bikini underdelen.

Nu började det bli bråttom. Amanda och de andra skulle snart vara där. Jess kastade på sig klänningen med ketchup fläcken. Det såg inte alls bra ut. Hon försökte tvätta bort den med lite vatten innan hon gav upp och istället begav sig med raska steg mot ytterdörren.

Mamma satt i kontoret precis intill hallen. Nu gälde det att vara smidig, Jess hoppade smidigt i sandalerna och halvsprang mot dörren. Med ett språng öppnade hon ytterdörren och ropar samtidigt; ”Hej då! Kommer hem senare!”.

Dörren stängdes igen och hon fortsatte halvspringa ner emot grinden. Hon kunde riktigt se framför sig hur hennes mamma skakade missnöjt på huvudet och pappa skulle komma ner och muttra något i stil med; ”Men herre gud, vet hon inte vad klockan är.” Jessica älskade sina föräldrar, men ibland tyckte hon de var alldeles för jobbiga. Hon var ju ändå 17år, någon gång måste de ju släppa taget.

”Hej Jessica!”, ropar Linnéa. ”Hoppa in där bak!”
”Hej gumman! Va kul att du kom med!”, ropar Amanda när Jessica satt sig i baksätet bredvid henne. Amanda kastar armarna runt Jessicas hals, och med ett andetag genom näsan känner Jessica den välbekanta lukten av alkohol.
”Har du druckit Amanda?”
”Ja va fan! Marks brorsa köpte ut en platta öl åt oss. Här, ta en. Va ingen jävla morsa nu Jess!”
Jessica tittade sig runt i bilen och ser att antal öppnade ölburkar. Mark vände sig om från förarsätet med en öppnad burk i handen.
”Hej, trevligt att träffas. Som du nog förstår så är det jag som är Mark. Här, ta den här”, sa han och sträckte över den öppnade burken.
Jess tänkte efter en stund. Hon borde inte. Men va tusan, en öl gör ju inte så stor skada, tänkte hon, och tog sedan emot burken. Hon log lite blygt mot Mark och tog sedan en klunk. Detta skulle bli en rolig kväll.

Musiken dunkade ut ur högtalarna medans de styrde mot Ivö. Tjejerna skrattade och stojade. Jessica kände sig lite snurrig, hon hade redan fått i sig tre öl och började bli ganska onykter. Vinden som strömmade in från de nedvevade vindrutorna svalkade skönt. Jessica tittade upp mot solnedgången för att fånga dagens sista solstrålar. Ibland är livet riktigt bra.

”Jävla skit! Jag spillde ut ölen!”, skrek Mark. ”Farsan kommer att mörda mig. Fort, hjälp mig att torka upp det!”. Han vände sig om mot baksätet och pekade på en äcklig trasa som låg på bilgolvet under ena sätet. I samma stund som Jessica ska sträcka sig efter trasan avbryts hon av ett högt skrik.
”SE UPP!!” Men det var för sent.

En kraftig smäll får henne att kastas framåt. Panik utbryter för en kort stund i bilen. Flickorna skriker samtidigt som bilen kastas fram. Varje smäll följs utav en annan. Jessica kunde inte avgöra vad som var upp eller ner längre. Tillslut stod bilen still. Nu hördes inte skriken längre. Det enda som hörs är ett brus från de trasiga högtalarna som bara minuter sedan hade spelat Rihannas nya låt. Sen blir det svart för Jessica.

Kap. 2: Närkontakt med Mörkret

Jessica gled in och ur medvetande konstant medans ambulanspersonalen gjorde allt för att hålla henne vid liv. Ambulansen körde så fort den kunde. Trots att sjukhuset bara var 10min bort så kändes det som en hel evighet för personalen. De måste dit nu!

Jessica som hela tiden gled in och ur medvetandet hade ingen aning om varken tid eller rum. Ända tills en svart skugga sveper in under hennes ögonlock. Det var ett mörker hon aldrig upplevt tidigare. Inte ens den mörkaste natt har varit så svart. Jessica börjar sakta känna hur något försöker dra henne neråt. Som att hon fastnat i kvicksand och sakta börjar sjunka allt djupare in i mörkret. Jessica försöker kämpa emot allt kan, men inser att hon inte har en fysisk kropp längre. Hon är som luft. Som damm som kämpar mot dammsugaren, och inget kan hon göra.

Plötsligt bryts mörkret av ett skarpt, vitt ljus.

”Undan! Ett, två, tre, skjut! Kom igen nu Jessica, dö inte för mig. En gång till, ett, två, tre, skjut!”

Ett långt pip hörs ifrån monitorn. ”Anna, det är över nu. Du kan inte rätta henne, hon är borta”, säger en av sjuksystrarna och ger läkaren Anna en tröstande klapp på axeln. ”Jessica Holm, dödförklarad den 30:e juli kl: 23:48.”

Pip pip, pip pip, pip pip, pip pip.
”Det är omöjligt”, säger Anna och tittar upp mot monitorn som är kopplad till Jessica. ”Hon lever! Fort, ge henne syrgas! Vad är hennes värden?”

 Jessica öppnade sakta sina ögon. Trots sin suddiga syn kan hon se den korthåriga kvinnan som lyser henne med en ficklampa i ögonen.
”Välkommen tillbaka vännen. Vi trodde att vi hade förlorat dig. Mitt namn är Anna, och jag ska hjälpa dig att klara detta.”